Alla konstverk kan ses i större format om du klickar på bilden.

 

På 60 och 70-talen hade Bengt sin ateljé i det här charmiga huset på Strandbacksvägen. Hans verkliga högtidsstunder var när han ordnade ateljéutställningar och kunde visa upp sina alster i sin egen miljö. Här jobbade han också med att färdigställa sina alster efter resorna. Här skapade han även nytt, bland annat var det här han yxade till sina träskulpturer.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

"Jag var drygt 20 år och hade lovat farsan att vakta hans atleljéutställning. Det var 15 grader kallt och plåtkaminen i den lilla stugan gick för högtryck.

Stugan med den lilla ateljen låg i den gamla trästadsdelen Öster i Söderhamn. Jag minns att jag gillade atmosfären i det gamla 1800-talshuset med sina gamla charmiga snickerier. Här hängde det bästa, tätt, tätt från golv till tak.

Det var vackra oljor från Paris, Skagen, men även fantasifulla collage, som vi inte skulle få se så mycket av i framtiden.

Det kändes lite hisnande att själv ta emot folk i den lilla lokalen. Man skulle bjuda på frukt, hålla kaminen varm och uppträda representativt ty det var inte vilka som helst som besökte utställningen.

Kylan höll i sig och plåtkaminen var röd innan kvällen, men oj vilken dag".

Det var inte första gången Bengt hade ateljéutställning och det skulle inte heller bli den sista. Bengt älskade den här miljön. Det var här allting färdigställdes från hans resor och det var här han gjorde sina skulpturer.

Vi har efteråt förstått att Öster gav honom samma känsla som byarna i bergen i Jugoslavien eller i Cinque Terre kunde ge honom. Att det kom att bli den främsta inspirationskällan på hemmaplan. 

Det är värme och hantverksatmosfär som slår emot en när man kommer in genom den gistna spegeldörren.

På Strandbacken fanns inga hinder, ingen parkett som hindrade Bengt från att ta in en huggkubbe för sina träarbeten eller som manade till försiktighet mot att slaska oljefärg på golvet. Där kunde Bengt leva ut hela sin skaparglädje.

Söderhamn har inspirerat.

Söderhamn kunde även i sig ge inspiration till skapande. Han älskade Söderhamn och dess invånare. De stadsvyer som han gjort kanske ändå visar att han tyckte bättre om det "gamla" Söderhamn. Dessvärre blev det inte så många stadsvyer.

Bengt hade en stor bekantskapskrets, men han såg även de som ansågs befinna sig i "utkanten". Flera har fått "stå modell" för teckningar och skulpturarbeten.

Rosenblom var samtida med Bengt och hörde nästan till stadsbilden. Han stod över konsumtionssamhället, levde gott på vårt överflöd och intresserade sig inte för sådant som vi lägger pengar på. Han var bildad och musikalisk. Hans litteratur var gratis för honom och piano hade han på dåvarande Torstenssons café. Alla visste vem han var, men långt ifrån alla kände honom. Bengt beundrade hans livsstil och var en av få som kände honom.

Stadsbudet Rickard var en personlighet från tidigare som även han blev skulpterad.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Små ting i tenn och gips